Fick en kommentar på inlägget om andlighet. Och det är faktiskt från en kompis. Hon skrev en intressant sak.”Sen finns de de som tror pga av de har befunnit sig i en social miljö där tron är central. Genom familjen, samhället eller liknande.”Ja precis. Det är ju så det är. Man tror ofta som sina föräldrar eller de man är uppväxt med. Och visst, mina föräldrar är inte religiösa. Men jag har tänkt mycket på det. Jag är halvt uppvuxen i en kyrka. Jag har tänkt på allt jag fått höra och skaffat mig en egen uppfattning. Men många gör inte det. Folk tänker inte. Och det skrämmer mig.
När jag var yngre bad jag varje kväll. Det gjorde jag väldigt länge. Till slut blev jag övertygad om att det skulle hända min familj något om jag inte bad för dem varje kväll. Efter några år insåg jag hur orimligt det är att det skulle finnas en allsmäktig Gud. Var är alla mirakel för de som behöver det? Var var Gud när Anders Behring Breivik åkte till Utöya? Varför skulle Gud bry sig om min mormor när han inte hjälper barnen i Afrika? Varför skulle Gud bry sig om småsaker hos varje enskild liten människa.
Religion är bara skapad för att skrämma folket till ordning. Syndar du hamnar du i helvetet. Makthavarna på den tiden ville hålla befolkningen lugn.
Det finns inget som skrämmer mig lika mycket som religiösa människor. För religiösa människor är rädda. Och rädda människor är farliga.
Min vän sa också att det finns gråzoner och självklart är det så. Jag drar det lite till sin spets nu men det är för att folk ska tänka efter.
Och jag tänker många gånger hur glad jag är över att bo i Sverige där vi inte har en statsminister som säger Gud välsigne Sverige när han håller tal. Jag är oerhört glad för att vi inte lever i en särskilt religiöst samhälle.
Därför blev jag fruktansvärt besviken när Cissi Wallin tyckte vi ska dra Sverige tillbaka 200 år i tiden genom att bli mer andliga. Jag har annars sett upp till henne väldigt mycket och beundrat henne för hur modig hon var som berättade om övergreppet hon utsattes för och allt annat bra hon har sagt och gjort. Jag gillar alla som stolt kallar sig feminister som knäcker alla löjliga argument om att feminismen vill förtrycka män. Men nu blev jag bara besviken.
Dock gillar jag kyrkan. Vilket är lite motsägelsefullt. Det är dels för att kyrkor oftast är väldigt stämningsfulla och bra ställen att sitta i och ta det lugnt och tänka efter. Och som sagt är jag nästan uppvuxen i en kyrka så det är väl någon slags vanesak. Jag känner mig hemma. Det är stilla och ro.
Dels hjälper kyrkan många människor. Gamla ensamma människor har någonstans att gå. Barn som har det jobbigt hemma kan träffa kompisar och få prata med någon. Jag har sett det själv. Så länge de jobbar så kommer jag inte gå ur kyrkan. Däremot kommer jag aldrig i livet gifta mig i en kyrka eller döpa mina barn där. Jag tror ju inte på ett ord de säger. Det blir bara falskt. Hur fina kyrkorna än må vara kommer jag aldrig ta mitt ”ja” på allvar om det är inför ”Gud”. Det betyder ingenting för mig.
Avslutningsvis. Jag förstår att människor tror. Jag skulle också vilja tro. Allt skulle bli så mycket enklare då. Men jag kan inte tro på en Gud. Det går inte. Jag vill bara att människor ska tänka efter lite. Ta ansvar för sina egna liv. Och självklart ska man ha en tro. Faktiskt. Tron på sig själv. PUNKT.
Hej Ida!
För det första vill jag säga att jag håller med dig i det mesta du säger. Jag skulle också LÄTT ha kunnat skriva den tweeten.
En sak håller jag inte med om: Religion är absolut inte ”skapad för att skrämma folket till ordning”. Under en väldigt stor del av människans historia har religion haft många viktiga roller i samhället. I alla samhällen faktiskt, därför har det också uppstått olika religiösa varianter i princip överallt i vår värld.
Extremt kortfattat: Innan naturvetenskapen var ”gud” det enda sättet att förklara allt möjligt. Vad är blixtar, varför regnar det osv osv. Denna funktion är dock helt överflödig nu. ( Trots det finns det fortfarande tomtar som tror att Gud skapade jorden och människorna och att det aldrig funnits några dinosaurer och sånt, mycket oklart hur de tänker där :P . )
Det skapade en grupptillhörighet och en ”vi och dem-känsla” som är viktig för att kunna skapa ett samhälle.
Framför allt var det ett väldigt effektivt sätt att skapa regler ( som man ju MÅSTE ha för att upprätthålla ett fungerande samhälle ) och se till att de efterlevdes. Om man läser tex Gamla Testamentet ( vilket jag har gjort eftersom jag pluggat religionshistoria vid Lunds Universitet ) så är det många av lagarna som är fullständigt bisarra för oss idag såklart, men å andra sidan är det också väldigt mycket som är fullständigt logiskt. Att detta sedan har förvrängts och missbrukats inom olika religiösa organisationer och av människor i maktpositioner håller jag med om, men religion har inte alltid varit av ondo, för inte alls länge sedan var den absolut nödvändig.
Idag har vi som samhälle, enligt mig, ingen glädje av religionen. Vad den enskilda personen har för nytta av religion tänker jag inte uttala mig om, det finns säkert lika många anledningar att vilja tro på en gud som det finns troende, och jag har svårt att förstå dem alla.
Åh, jag skulle kunna diskutera det här i all evighet, sjukt nördigt. Vi hade intressanta diskutioner på Teologen ska du tro, ett helt gäng ateistiska ( sorry ;) ) gymnasielärarstudenter i blandade klasser med präststudenterna. Oj oj oj :D .
Tack och god natt!
Tack så mycket för din kommentar. Du lär ha koll eftersom du pluggat religion. Jätteintressant! Kanske hade lite fel på den punkten. Dock, som du säger, har det senare använts för att förtrycka. Och att vi nu, som samhälle, inte har någon nytta av det (i stort sett) håller jag ju totalt med om.
Jag skulle också kunna diskutera hur länge som helst, sjukt intressant. Igen, tack så mkt för kommentaren, jag blev lite enkelspårig där, hehe.
Jag blev bara så upprörd över att de satt i radio och diskuterade om vi i Sverige behöver bli mer andliga för att må bra. Jag tyckte helt enkelt att de attackerade det problemet ur helt fel synvinkel. Som att religion är det enda sättet för oss människor att må bra. Vår psykiska ohälsa beror på så många andra saker i samhället, som jantelagar och stress och annat onödigt. Som går att göra sig av med om man jobbar med sig själv.
Var det inte så att religionen från början skapades som en förklaring för det oförklarliga men sedan började missbrukas. Från början var det snarare en panteistisk uppfattning som gick ut på att ”gud” var universum. Därefter förändrades begreppet medvetet av makthavare till något de kunde utnyttja.
Jag menar att religion skapats som en förklaring men sedan propagerats av makthavare för att stärka ”vi och dem” -känslan vid t.ex. krig.
Det finns ett starkt samband i religioner där man kan dö för sin gud och få någon form av belöning. Martyrer träffas på i för många av världens religioner för att inte ha samband med just krigsföring. I en sund förklaring för hur världen fungerar, med guds hjälp, finns det inte argument för martyrer. (Visst det är svårt att bevisa att martyrer blir just martyrer för att de tror starkt. Jag menar till exempel Japans omdiskuterade självmordspiloter under andra världskriget som var tvingade. Men tron på martyrer finns hos folket.)
För människan finns det två typer av motivation. Glädje och rädsla. Den effektivaste motivation (men också den sämsta för hälsan) är rädsla. För att få med alla människor i religionen har just skrämseltaktik och även hot om utanförskap varit ett bra knep.
Intressant också att sambandet mellan religion och krig mellan stora folkmassor är stark. Kyrkan har ofta använts som argument för stora krig och erövringar. Jag tror att religion har använts och utvecklats på grund av andra anledningar än bara svar på naturvetenskapliga frågor. Religion hade inte varit alls vad den är idag om inte människors tro hade missbrukats. Det var inte oskyldiga förklaringar som skapade dagens religion. De skapade bara panteism. Dagens religion är skapad av maktgalna kungar och krigsherrar.