Lite slarvigt brukar jag säga: "Jag saknar att springa längs havet varje morgon."
Det stämmer ju över huvud taget inte att jag sprang VARJE morgon. Om jag hade en bra vecka sprang jag fyra gånger. Och morgon och morgon. Var jag tidigt iväg var det runt nio, och det var inte ofta. Snarare närmre 11... I know, min morgontrötthet är något jag jobbar på och imorse satt jag faktiskt vid datorn redan vid sju. (Att det beror på onda fjäderfän som tvunget ska börja gapa kring 05.30 varje morgon låter vi vara osagt... Men det kanske är lika bra ;) )
MEN. Jag saknar det verkligen. Löpningen i Palma alltså. Andreas älskar löpningen här ute kring Sineu. Folktomt, ingen trafik. Han ser fler djur än människor även om han springer 2 mil. Men jag gillar den öppna känslan vid havet och att se andra jogga, träna, åka inlines, cykla, bada... Så jag saknar att bo i Palma och ha fem minuters jobb ner till strandpromenaden, springa bort till obelisken i Molinar och tillbaka till Gamla stan, vid "La Ruta Martiana-torgen".
När vi satt där vid havet idag pratade vi om att flytta tillbaka till Palma om ett par år, om vi inte lyckas köpa ett hus på landet då, haha. Vi gillade verkligen att ha vår egna oas, när vi bodde i huset utanför Sineu. Men att leva byliv är inte lika mycket vår grej. Hyrorna här ute är ju så mycket mer överkomliga än i Palma. Och tåget går ju och på 40 minuter är vi mitt inne i Palma och behöver inte mecka med parkering. Så det blir nog byaliv i Sincan, som ingen kallar det, ett tag till. Tills vi sparat ihop en buffert. Till vår långresa och vårt drömhus.
Men ett hus eller lägenhet i Molinar eller Portixol är också drömmen. Vid havet, nära city... Helt perfekt. Kanske en dag. Man kan ju få drömma.
