Inatt vaknade jag av regndroppar i ansiktet. Det var inte taket som regnade in. Vi sov på terrassen. Soffan har vi flyttat ihop och lagt en madrass ovanpå. Den passade perfekt. Världens bästa idé. Där har vi sovit sedan i fredags tror jag. Men inatt började det regna och vi satte oss yrvaket upp och insåg att alla våra elektroniska prylar låg där ute med oss och att himlen snart förmodligen skulle öppna sig ordentligt. Så vi masade oss in och bar in alla saker och la oss för att sova i sovrummet istället.
Livet på Mallorca.
Imorse vaknade jag av att jag kände mig bakfull. Det kan inte bara berott på överraskningsregnet och störd sömn. Förmodligen en blandning av hormoner och jobbiga nattliga tankar.
Något som känts jobbigt det senaste är stressen jag känner över allt jag vill göra men inte hinner. Så varje dag måste jag säga till mig själv att det inte finns någonting jag måste göra. Det finns bara saker jag vill göra. Som jag kan göra när tid finns. Men jag har varit sjukt otaktisk, och gjort en hel lista på saker jag måste hinna innan jag fyller 30. Vilket, helt naturligt, är ett tidsfönster som krymper. Och vilket, också helt naturligt kan tyckas, leder till helt onödig stress. Och vilket lyxproblem det är dessutom.
Så mentalt river jag listan.
Jag gör det om jag hinner. Om jag känner för det. Om jag vill.
Annars behöver jag bara vara mitt bästa jag. Och det behöver inte ens vara bra. Det kan till och med vara dåligt. Det behöver bara vara jag. Riktigt cheesy slutkläm, men jag gillar det.
